Våra byggnader

   Möhällernladan

När arrendebonden på Möhällern under Åby säteri, Erik Larsson, i slutet på 1740-talet, avsåg att lämna över sin åborätt till sina barn var det brukligt att äldste son skulle ta över. Men sonen Hans och dottern Martha ville annorlunda, de ville dela, och så blev det.

De två små gårdarna behövde nu var sitt bostadshus och var sitt fähus men ladan var stor nog åt båda så den delade de på.

Och här står den, från första halvan av 1700-talet, ålderdomlig, av sydnorsk typ, byggd av rundtimmer och inredd som två lador med loge i mitten och vagnslider under det utskjutande taket.

 

  Fähuset

I gamla tider, före 1850, var ladugården det område som omgav gårdens ekonomibyggnader, lador, fähus med flera.

När man senare började bygga ihop lador och fähus kom denna nya byggnad att få överta namnet ladugård.

Ett sådant här litet fähus från Möhällern rymde enligt bouppteckningen efter Gunnur Olofsdotter, som dog 1805, gårdens alla fän, d.v.s. alla dess djur, fjäderfäna oräknat. En häst, tre små kor, en kalv, ett får med lamm, en gäll bagge och kanske även gårdens sugga.

 

  Kanonerna

Det berättas att kanonerna i det tidiga 1700-talet tillhörde ett krigsskepp som sänktes vid ett sjöslag under det stora Nordiska kriget.

Helt sant är det dock att de långt senare upptäcktes av några fiskare, bärgades och så småningom kom i Ödeborgs bruks ägo. Kanonerna var nu dömda att bli spik men räddades undan förgängelsen och skänktes 1928 till Sotenäsgillet.

Länge låg de halvt bortglömda på marken, men 1998 fick de tidstrogna lavetter, tillverkade av Nicklassons i Hunnebostrand, och nu tronar de stolta och bildar värn mot västerhavet.

 

      Officersbostaden

När du stiger in i detta hus från 1700-talet kliver du 200 år tillbaka i tiden och får uppleva hur ett hem hos en kronans man på den tiden kunde se ut.

Under tre generationer levde och verkade fältväbeln för Sotenäs kompani, herr Salberg med familj, i detta hus, från 1768 till i slutet på 1830-talet.

Den första generationen Salberg bodde i stugan/köket, där den stora murade spisen finns, och i den lilla kammaren intill.

Under kalla vintrar trängdes hela familjen och deras tjänstefolk i stugan/köket. Bara familjen bestod 1758 av nio personer. Där skötte man sina sysslor, intog sina måltider och sov.

 

      Sjöboden

På den fruktade Soten, under en storm på 1600-talet, gick ett fartyg på grund och slets sönder. Kustens folk, som kanske hade blossat fartyget i kvav, strömmade till och tog hand om vrakspillrorna.

I denna sjöbod, unik i sitt slag och mycket ovanlig, återfinns en del av vraktimret.

En gång ägdes den av en ”Stranbo”, som kallades ”Oskar i Rom”, och hade sin plats invid nuvarande fiskaffär på Norra Strandgatan i Hunnebostrand.

 

     Skvaltkvarnen

På marken tillhörande arrendegården Koderöd under Åby säteri rann en bäck vars tillflöde var den högt belägna sjön, Koderöds vatten.  

Här fanns också, i ett annars trädfattigt landskap, virke i for

m av ek, bok och granskog, så detta var en lämplig plats att bygga en kvarn på.  

Kvarnen byggdes av ek, ett trädslag som står emot tiden tand, och tur är väl det för nu står samma skvaltkvarn här på Sotenäsgillets marker, nästan 250 år gammal.

 

      Teaterladan

När du går in i ladan är det tänkt att dina tankar skall gå till fornstora dar. Bjälkarna som bär upp taket skall påminna om en vikingasal.

 Här, i Sagohallen, som ladan från början kallades, gick folkskolläraren och initiativtagaren till bildandet av Sotenäsgillet Osvald Karlssons dröm i uppfyllelse. Att spela, av hans hand skrivna, sagospel om fornstora dar.

Den 4 sep 1931 hade han urpremiär med det historiska bygdespelet Ottilia till Olsborg. Ett skådespel som skulle följas av andra; Drottning Astrid, På Morlanda, Margareta Fredskulla och många fler.

 

 Väderkvarnen

 

Gröt var var mans mat i gångna tider. Gröt till morgon-, middags- och aftonmål. Ibland med lite sovel, mest sill.

Överallt på högt belägna platser eller vid skummande bäckar såg man kvarnar som malde säden till mjöl. Nu är de sällsynta.

Denna kvarn med vridbar topp började sin resa från ett berg vid gården Häller i Bro socken, mellanlandade runt 1900 på Helgeröds gård i Tossene innan den 1932 flyttades till Sotegården/Gammelgården.

 

     Mor Lenas/Paschans stuga

Denna lilla stenstuga unik i sitt slag, byggdes någon gång under Bohusläns sista stora sillperiod 1748 -1809.  

På 1850-talet flyttade ogifta pigan Carolina ”Mor Lena” Andreasdotter och hennes två små söner in i stugan. Carolina kom att bo kvar i över 40 år. Ensam de sista 20 efter att sönerna drunknat i 20-årsåldern. 

Efter Carolinas död, runt sekelskiftet 1900, tog Johan ”Paschan” Larsson med hustru och tre söner stugan i besittning. Paschans levebröd var att gå runt i bygden, leverera skvaller och berätta historier och uppdiktade händelser, (så kallade paschaser).  

Då hustrun dog flyttades Paschan till Askums fattigstuga/ålderdomshem vid Assleröd. Men kärleken till det gamla hemmet var för stark så titt som tätt rymde han hem. Då rev Fattigvårdsstyrelsen stugans tak. Därefter stod stugan obebodd och i förfall tills Sotenäsgillet 1934 räddade denna klenod åt eftervärlden.