Historik

Kort krönika om Sotenäsgillet

 

Sotenäsgillets bildande skall ses mot bakgrund av industrialismens framväxande och den gamla bondekulturens tillbakagång. Nationalromantiska strömningar och drömmar om fornstora dar växte sig starka. Det kulturellt konservativa arvet ansågs hotat.

Det gällde att rädda så mycket det gick av gammal ädel bondekultur med dess hantverksbaserade ekonomi.

I den andan startades 1915 Vikarvet i Lysekil av ett antal bättre bemedlade herrar.  

På Vikarvsstämman 1926 föreslog folkskolläraren Osvald Karlsson från Hunnebostrand att en forngård skulle skapas för Sotenäset. Han fick genast medhåll av konsul A.W. Christensson, grosshandlare James Svensson och skalden Fredrik Nycander, vilka alla kom från Sotenäset.

Osvald föreslog då att förra Löjtnantsbostället, Hunnebo gård, skulle inköpas för ändamålet.

Så blev också fallet. 1927 bildades Sotenäsgillet vars första åtgärd blev att köpa det gamla Löjtnatsbostället Hunnebo gård med dess byggnader, bland annat Officersbostaden med ursprung från 1739, Herrgården, som numera är vandrarhem, en lada och några mindre uthus. Därefter startade ett febrilt arbete med syfte att finna lämpliga byggnader och gamla allmogeföremål att flytta till Sotegården, som den nu kallades. Drömmen var ett Sotenäsets Skansen.

Herrgården, som aldrig kom att ingå i Sotegården/Gammelgården, hyrdes ut och Officersbostaden blev hembygdsmuseum där alla insamlade föremål kunde visas upp. Redan efter några år hade ca 800 föremål samlats in.

Ladan byggdes om till teater och fick namnet Sagohallen. Här kunde Osvalds dröm att av hans hand skrivna skådespel, som för tankarna till vikingatid och stordåd, framföras.

Under ett antal år framfördes skådespel som Drottning Astrid, med koppling till kung Tryggve, och många andra. Skådespelen har av och till satts upp och så sent som i början av 2000-talet spelades åter Drottning Astrid.

Inom loppet av sex år köptes följande byggnader in:

Under den första perioden var entusiasmen stor men dessvärre förenad med ekonomiskt lättsinne. Trots otaliga bidrag från den ständige mecenaten, ordförande James Svensson, var föreningen i mitten av 30-talet svårt skuldsatt.

Räddningen blev att James Svensson köpte fastigheten med hus och inventarier för samma summa som skulderna uppgick till, 20 500 kr.

Därefter skänkte James alltihop utom Herrgården till en stiftelse i sitt eget och hustruns namn, Sotenäsgården James och Maria Svenssons stiftelse. Till förvaltare av Sotegården, eller Gammelgården som den börjat kallas, utsågs Sotenäsgillet. James var ordförande i båda.

Än idag äger Stiftelsen Gammelgården.

Därefter följer en period av förfall. Alla instiftarna dör under 40-talet. Samlingar och hus faller i vanvård. 1946 tar nya krafter vid. Gillet återuppstår och efter försäljning av mark på 50-talet kan byggnaderna nödtorftig sättas i skick. Men ekonomin är fortsatt ansträngd och verksamheten blir satt på sparlåga fram till slutet 60-talet då en ny expansiv period tar sin början. Den varar en bit in på 2000-talet och drivande var familjen Ahlsten/Harrysson, Harry, Karin och Marianne.

Medlemsantalet ökar till över 300. Midsommarfirandet blir en årlig tradition.

På 80-talet började diskussionen om att bygga ett stenhuggerimuseum ta fart. Stenindustrin hade under senare år genomgått samma förändring som drabbade det gamla bondesamhället. Ny teknik hade tagit över och att åter rädda en försvinnande kultur blev angeläget. Idéerna förverkligades och 1993 kunde Stenhuggerimuseet liksom Utescenen vid Teaterladan, som Sagohallen nu kallades, invigas. Detta visade sig vara ett lyckokast. Visningar och guidningar gav goda inkomster.

Sedan ett antal år tillbaka vände trenden. Medlemsantalet sjönk rejält, ekonomi och verksamhet tog stryk. Hus och samlingar började åter förfalla.

När läget på våren 2019 var ytterst prekärt klev några energiska personer fram och påbörjade en räddningsaktion. Under hårt arbete lyckades de att återskapa föreningen och i jan 2020 kunde en ny styrelse väljas.

Arbetet har därefter fortsatt. Byggnaderna och utomhusmiljön sätts allt eftersom i gott skick. Arbetet är underställt Sotenäsgillets kulturpolicy som antogs i okt 2021. Se under Stadgar och Mål.

Mycket arbete återstår dock.Det målas, städas, repareras och planeras. Nya tankar tar form och siktet är nu inställt på återinvigning av Hembygdsföreningen Sotenäsgillet och dess Stenhuggerimuseum sommaren 2023.

Den 26 mars 2022 var det åter dags för bokslut. Den gamla syrelsen tackade, efter ett förstänstfullt arbete, för sig och en ny under ledning av Staffan Svensson tar vid.